En gladiator? Nej, en mängd olika typer

Gladiatorerna kunde vara både krigsfångar, slavar och de kunde även vara fria män som valt att bli gladiator av någon orsak.
De var inte vilka råskinn som helst som bara stod och bankade på varandra så blodet skvätte hejdlöst.
På vinjettbilden ser man vid de fallna gladiatorerna den grekiska bokstaven Θ (en ring med ett streck). Det är den första bokstaven i det grekiska ordet för död.

Det fanns olika sorters gladiatorer, likt skådespelarkaraktärerna i Commedia dell'arte med Harlekin, Columbine, Pantalone, Pierrot etc.

Enligt Wikipedia och andra källor på internet var gladiatorernas roller:

--------------------------------------------------------------------------------------------

Retiarius - (en nätkämpe) hade en treudd och en dolk. Med ett nät försökte han få sin motståndare på fall.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Secutor - (förföljaren) en tungt beväpnad gladiator.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Thraex - en gladiator i thrakisk rustning.

Tänk dig denna thrakiska hjälm som ny och guldglänsande.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Murmillo - var beväpnad med svärd, sköld och en hjälm som såg ut som en fisk.

En hjälm som tillhört en murmillo. Den ser ut som en fisk och har ett galler som ansiktsskydd.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Essedarius - (vagnskämpe) en som stred från en stridsvagn.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Samnis - en i samnitisk rustning med kort svärd, rektangulär sköld, hjälm och benskydd.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Hoplomachus - som en grekisk hoplit, tungt beväpnad med hjälm, rund sköld, spjut och svärd.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Ovan har jag nämnt sju olika typer av gladiatorer. Det finns ytterligare fler. På engelska Wikipedia har de listat 24 olika: List of Roman gladiator types.

Om du ska på maskerad i framtiden ska du inte säga att du ska vara en gladiator. Säg att "Jag ska klä ut mig till en murmillo", och imponera på din omgivning.

Nedan ser du en mosaik från en antik romersk villa vid ruinstaden Leptis Magna vid den nuvarande staden Zliten (eller Zlitan) i Libyen. Villan kallas Villa Dar Buc Ammera eller Villa Zliten. Mosaiken är från tiden kring år 80-100.

Klicka på bilden så blir den större. Det är en illustration hur antika nöjen kunde gestalta sig på en anfiteater med musik, djurhetsningar och gladiatorspel.

Bilden är ihopsatt av en mosaik som kallas för Zliten-mosaiken. Läs mer om den på Zliten mosaic.

Läs vidare om olika gladiatortyper i artikeln: Types of Gladiators, eller på denna länk till Gladiatorial types.

Läs mer om gladiatorer i artikeln: Dödlig utgång på antika cirkusar.


Källor: Wikipedia; Brooklyn College Classics Department; Livius.org; Encyclopaedia Romana; bildsökningar via Google.

.

Dödlig utgång på antika cirkusar

Under antikens ärofyllda dagar slaktades mängder av djur och människor på de antika cirkusarna för att roa publiken. Det finns berättelser att brottslingar, kristna och att även handikappade dödades i underhållningssyfte.

De flesta av oss förknippar de cirkelrunda arenorna som en skådeplats för gladiatorstrider man mot man i dödlig kamp. I historien finns även belägg att kvinnor kunde arbeta som gladiatorer.

Jag såg en dokumentär om gladiatorer på någon faktakanal för något år sedan. I denna berättade de om nya rön efter att arkeologer och osteologer hade ha undersökt en begravningsplats för gladiatorer.
En av resultaten efter de osteologiska undersökningarna, visade att en manlig gladiator inte var en muskulös och vältränad atlet, utan han var snarare det vi idag kallar lite lönnfet. Kroppsfettet skyddade de inre organen mot stick och huggskador. Läs mer i artikeln: Roman gladiators were fat vegetarians.

En duktig gladiator kunde ha superstjärnestatus och kunde tjäna gott med pengar. Det berättas att kända gladiatorer kunde ha en extra inkomst med att tillbringa en natt med en rik kvinna, likt en groupie till en känd artist idag.

En strid kunde gå hett till för att tjusa en publik, men att döda varandra var nog en dålig affär för nöjesindustrin. En gladiator utbildades under många år på särskilda skolor. Man kunde nog inte bara låta dem döda varandra på någon av Romarrikets hundratals fasta amfiteatrar. Troligtvis fanns det resande gladiatortrupper som dagens ambulerande cirkusar. Det förefaller lite ologiskt i så fall om man efter varje föreställning bara hade en enda man kvar.

Vet du mer om hur det var, så informera mig gärna, så kan jag länka till vidare läsning.

I forskning om det förflutna kan man inte lite helt på gamla skriftliga källor, speciellt de som är skrivna under tider då källkritik inte existerande. Källor som i sin tur refererar till ännu äldre muntligt berättade händelser.

En sak som vi tar för sanning idag är detta med tummen upp och tummen ner om den fallne på arenan skulle dödas eller inte. Det kan vara en seglivad myt. Jag har för mig att jag hört att viftandet med tummen var ett tecken att ränna svärdet, spjutet etc i den fallne på arenan. Tummen ner gav man om man satt högt uppe på läktaren, och tummen upp gjorde man om man satt långt ner.

Visst dödades mängder av folk och troligtvis även mängder av gladiatorer strök med på arenorna. Det finns noteringar om detta i skriftliga källor och även på målningar, mosaiker och även som bevarat klotter från antiken.
Men vad är fakta och vad är fantasi? Var gladiatorerna verkligen så muskulösa som mina bilder från antiken visar?
Kan man utifrån skönlitterära berättelser, sagor, helgonmyter etc skala ner texterna till att sålla ut fakta ur dem? Hur mycket har inte tidigare författare och historiker förskönat och förråat det som hände i verkligheten för att spekulera om hur det kunde ha varit?

Tänk om arkeologer i framtiden ska undersöka vår tid och det mesta från oss har försvunnit. Hur ska de tolka vår tid om de finner en bevarad spelbutik med fantasy- och krigsspel. Vad får de ut om vårt liv och leverne utifrån de bevarade spelomslagsbilderna?

Lämningar av minst 80 gladiatorer funna i York, England i år. Läs mer på Mail Online.

Historisk forskning är att lägga pussel. Arkeologerna gräver och tolkar vad de finner. Historiker gräver i gamla texter, läser mellan raderna och lägger pussel. Antropologer och etnologer studerar hur folk lever och har levt och tolkar saker som de andra forskarna hittat. Osteologer undersöker benrester, biologer växter och geologer klimatförändringar. Alla vetenskaper bidrar med sina pusselbitar. Med dna-forskning får man reda på hur folk har rört sig och är släkt med varandra. Med kol-14-metoden får man fram ålder ur biologiska lämningar. Med dendrologi (årsringar på träd) kan man tidsbestämma träföremål och klimatförändringar. Med glaciologi får man fram information om atmosfärens sammansättning osv.

Oj, det blev en liten utflykt från gladiatorspel under antiken. Mitt råd, håll ögonen och öronen öppna för nya fakta.
Till sist, hur många målningar, filmer och beskrivningar har du sett och hört om marmorvita antika byggnader och statyer? Glöm det, antikens tempel och skulpturer var bjärt målade i starka färger och hade många mönster!

Om detta skriver jag längre fram.

Läs mer om de antika romerska kämparna i artikeln: En gladiator? Nej, en mängd olika typer.

En färglös originalstaty från antiken, och en rekonstruerad färgrik.

Källor: Wikipedia; Antika rekordboken av Allan och Cecilia Klynne, 2003; En dokumentär på teve om gladiatorer som jag bara minns delar av, tyvärr; bildsökningar via Google; och egna minnen.

.

Cirkus - inte längre på blodigt allvar?

Cirkus idag är en snäll företeelse till skillnad från hur en cirkusföreställning var under antiken.
Under antikens glansdagar utspelade sig blodiga strider mellan gladiatorer på arenorna. Mängder av djur hetsades och dödades för att roa en stor nöjeslysten publik. Även misshagliga personer för makteliten, handikappade, krigsfångar etc. användes och dödades i djurhetsningar och gladiotoruppvisningar.

Den cirkus som vi känner igen med akrobater, elefanter, lindansare och clowner hade sitt ursprung i London 1768.
Tidigare hade akrobater och gycklare visat upp sina färdigheter på marknader och andra publika festligheter. Det som engelsmannen Philip Astley gjorde i London var att visa upp avancerade riduppvisningar, som han varvade med akrobater, jonglörer, komiker och andra konststycken på Astley's Amphitheatre. Den moderna cirkusen var född i och med detta.

Astley's Amphitheatre cirka 1808.

De resande cirkussällskapen började uppträda i USA i början av 1800-talet. Deras spelplats var i stora tält. De kringresande cirkusarna kom till Europa i mitten av 1800-talet.
Skillingtrycket om Elvira Madigan, Sorgeliga saker hända handlar om en tragisk romans med dödlig utgång. Berättelsen utspelar sig i en cirkusmiljö under 1800-talets slut.

Löjtnanten Sixten Sparre lämnade sin fru och två barn när han blivit förälskad i cirkusartisten och lindansaren Hedvig Jensen med artistnamnet Elvira Madigan. Han träffade henne på en föreställning i Kristianstad år 1888. De höll förälskelsen hemlig och brevväxlade med varandra. Efter att cirkusen nått Sundsvall den 22 juni 1889 flydde de från Sverige till Danmark för att kunna vara tillsammans. Han desserterade från sin militärtjänst och hon från sin cirkus där hon var huvudattraktionen. Pengarna tog slut rätt fort och läget var mörkt för de romantiska flyktingarna. De bestämde för att ta sina liv. Sixten sköt först Hedvig och sedan sig själv den 20 juli 1889. Hon blev 21 år och han 35.
Läs mer om deras liv och öde på Wikipedia: Elvira Madigan och på Byportalen: Elvira Madigan og Sixten Sparre.

Denna berättelse visar att kringresande cirkusar fanns redan 1866 i Norden. Hedvigs mamma var en norsk cirkusartist och reste med den svenska cirkusen Cirque du Nord i Nordtyskland under åren 1866-67. De var bland annat i Mecklenburg-Schwerin och Flensburg. I ett annat cikussällskap var hon i Göteborg. Hedvig vistades mycket i Danmark som barn och började uppträda som artist vid nioårsåldern. I berättelserna är hennes cirkus i Köpenhamn, Kristianstad, Ljungbyhed och Sundsvall.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Under 1980-talet uppstod nycirkusen i Frankrike. Där blandade man akrobatik, dans, mimkonst och andra uttryckssätt i konstfulla och effektrika scenarier, gärna i ett sammanhållet tema eller episk historia. Nycirkusen utgår från människokroppen och dresserade djur saknas helt.

Bland kända nycirkustrupper finns den kanadensiska Cirque du Soleil, grundad 1984. I Sverige har vi Cirkus Cirkör, grundad 1995. Vill du se en glimt av hur en nycirkus ser ut klicka på ovanstående länkar. Du kan även gå till YouTube och titta på mängder av klipp från deras föreställningar. Sök bara på cirkusen namn.

En bild på en trupp av Cirque du Soleil. Åker du till Las Vegas och tröttnar på att spela kan du se dem i minst fem olika uppsättningar på de stora casinona.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Ordet cirkus betydde från början i antiken en cirkelrund eller oval kappkörningsbana eller kapplöpningsbana. Sedermera blev det en arena för gladiatorstrider och djurhetsningar.
Orden cirkel och cirkus hör alltså samman.

Den antika teatern byggdes som en halvbåge i en naturlig sluttning, med sittplatser riktade mot en spelplats i mitten. En av de äldsta teatrarna är Dionysosteatern i Aten. Den byggdes kring år 500 f.v.t. Där har dramer framförts av Aischylos, Sofokles, Euripides, Aristofanes och Menander. När teaterkulturen spreds vidare och det inte fanns några naturliga sluttningar uppförde man en halvcirkelformad byggnad med en brant lutning för sittplatserna inuti.

Två halvcirkelformade teaterbyggnader som man för ihop, blir till en cirkelrund eller oval byggnad, och den antika runda amfiteatern var skapad. Ordet kommer från grekiska amphi, runt om och theatron skådeplats. Denna uppfinning används fortfarande som mall när man skapar moderna arenor för sport och underhållning.

Plinius den äldre skrev att år 53 eller 52 f.v.t. hade Scribonius Curio skapat en roterande amfiteater i Rom. På morgonen gav man två teaterföreställningar på var sin teater. På kvällen vred man ihop byggnaderna så de bildade en amfiteater för gladiatorspel.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Bland aktiva cirkusar i Sverige har vi enligt Wikipedia:
Expedition Cirkus
Cirkus Brazil Jack
Cirkus Madigan
Cirkus Maximum
Cirkus Olympia
Cirkus Skratt
Cirkus Wictoria

Det finns flera cirkusar i Sverige. Vill du läsa mer om dessa finns de på Wikipedias artikel Cirkus.

Namnet på Cirkus Maximum påminner mycket om antikens Circus Maximus i Rom, men det tar vi nästa gång.
Nästa artikel handlar om blodiga cirkusarenor förr i tiden: Dödlig utgång på antika cirkusar.

Observera alla länkar som jag har lagt in i texten. Om du vill veta mer om något har du mängder av intressanta texter och filmer att fördjupa dig i.


Källor: NE; Saob; Wikipedia; Wikisource; YouTube; Byportalen.dk; BingMaps.com; Antika rekordboken av Allan och Cecilia Klynne, 2003 (finns även som pocket): Bildsökningar på Google; och egna minnen.
Bilden överst med bågskytten är från den tyska Circus Roncalli.

.

Katastrof för katter på antik cirkus

Jag fortsätter från förra artikeln om stora kattdjur: Katter med klös och kattkorsningar, och försvinner 2000 år tillbaka i historien.

Under antiken fanns det lejon i södra Europa, i Nordafrika och i sydvästra Asien.
I den grekiska sagan om Herkules tolv stordåd berättas om ett lejon som härjade i trakten av staden Nemea i Peloponnesos i Grekland.

Lejonet var en avkomma till monstren Tyfon och Echidna. Lejonungen fördes upp till månen där mångudinnan Selene hade lejonet som gosedjur. Hon tröttnade efter ett tag på det bångstyriga djuret och kastade ner det till jorden. Lejonet hamnade i trakterna av Nemea där det satte skräck i befolkningen. Lejonet kallades således det nemeiska lejonet.
Ett av hjälten Herkules stordåd var att ta död på odjuret. Eftersom lejonets hud var osårbar, ströp han det och flådde av skinnet med dess egna klor. Skinnet använde Herkules som en mantel vilket gjorde honom osårbar.

På bilden ses Herkules iklädd skinnet av det nemeiska lejonet. Här i ett av sina tolv stordåd att oskadliggöra monstret hydran med minst åtta huvuden. Högg man av ett växte det ut två nya. Målningen Herkules och hydran är målad av Antonio del Pollaiolo omkring 1475 (originalmålningen är 17 x 12 cm)

Herkules heter Herakles på grekiska. På latin och flera andra språk skrivs hans namn Hercules.

En känd svensk Herkules var hästen som ägdes av skrothandlarna Albert och Herbert i serien med samma namn. En annan Herkules var Tage Danielssons julkalender Herkules Jonssons storverk från 1969. I berättelsen byter far och son skepnad via den magiska ramsan: överliggande kramaxel, kalasvev och bubbla förknasare. Sonen Herman Jonsson förvandlas till Herkules och pappan blev till ett barn.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Då tar vi ett hopp tillbaka till antiken och de stora kattdjurens hemska öde att roa en blodtörstig publik.
Under de stora cirkusföreställningarna under Romarrikets glansdagar, gick det åt många vilda djur under djurhetsningarna.

För att fira segern över Dacien, där nuvarnade Rumänien ligger, lät kejsar Trajanus (53-117) år 107 hålla ett spel som höll på i 100 dagar. Det gick åt 11000 djur, som sedan dumpades i grävda schakt efter striderna. Hur många stora kattdjur som fanns bland dem nämns inte i min källa. Gravplatserna för djuren från denna tillställning kom i dager när Rom expanderade på 1800-talet. Det stank fortfarande fruktansvärt ut groparna trots att det gått nära tvåtusen år sedan slakten ägde rum.

Statsmannen Pompejus (106-48 f.v.t.) visade upp 600 lejon på scenen, och Julius Ceasar (100-44 f.v.t) visade upp 400 stycken. Om de dödades berättar inte min källa. Jag undrar på vilken arena dessa män visade upp djuren på, för Colosseum eller den flaviska amfiteatern som den egentligen heter, invigdes först år 80, ca 125 år efter att både Pompejus och Julius Ceasar mördats. Troligtvis skedde alla djurhetsningarna på Circus Maximus, för den arenan ska ha byggts upp redan på 500-talet f.v.t.

Kejsare Heliogabalus (203-222) hade 51 tigrar på arenan samma gång för att fira ett av sina bröllop.

När den nöjeslystne och liderlige kejsaren Filip Araben (egentligen Marcus Julius Philippus, 204-249) regerade, firades Roms tusenårsdag år 248. Då dödades det mängder av djur på arenorna. Bland dessa fanns elefanter, flodhästar, älgar, giraffer, åsnor och hästar. Bland stora kattdjur som visades upp och dödades nämns 10 tigrar, 60 tama lejon, 30 tama leoparder och 10 vilda lejon.

--------------------------------------------------------------------------------------------

En rest av dessa djurmördarspel från Romartiden finns kvar i Spanien, södra Frankrike och i Latinamerika idag. Tjurfäktningen är ett arv direkt från antiken.

Här är en bild på en björn och en tjur som har bundits fast vid varandra, som ett blodigt nöje på en antik cirkusarena.

Den antika amfiteatern i Arles i södra Frankrike byggdes kring år 80-90, och öppnades åter på 1800-talet som en arena för tjurfäktning.

Kan man inte låta djuren få leva i fred? Vad har djuren gjort för ont för att dö för nöjes skull?
Kan inte matadorerna kämpa med varandra istället? De har ju själva valt sitt yrke, det har inte tjurarna. De kan leka med boxning, wrestling, ultimate fighting, thaiboxning etc och puckla på varandra om de vill skada någon likasinnad som de själva.

I Portugal finns också liknande spel som tjurfäktning, men där får tjurarna leva efter föreställningen, enligt Wikipedia.
Jag läste att Katalonien har tagit ett beslut att förbjuda tjurfäktning i sin del av Spanien. En eloge till dem. Förbudet träder i kraft i januari 2012.
Jag tycker att de stora däggdjuren ska få så värdiga liv som vi själva önskar varandra.

300 demonstranter samlades den 24 maj 2009 på Plaza de Toros de Las Ventas i Madrid. De vill ha ett förbud mot tjurfäktning.

Källor: Wikipedia; Tidningen Metro 2010-08-24; BingMaps.com; Böckerna: Antika rekordboken av Allan och Cecilia Klynne, 2003 (finns även som pocket) och Allt vi trodde vi visste men som faktiskt är fel, fel, fel! av Ulf Ivar Nilsson, 2007; Bildsökningar via Google: och egna minnen.

.