Under antikens ärofyllda dagar slaktades mängder av djur och människor på de antika cirkusarna för att roa publiken. Det finns berättelser att brottslingar, kristna och att även handikappade dödades i underhållningssyfte.
De flesta av oss förknippar de cirkelrunda arenorna som en skådeplats för gladiatorstrider man mot man i dödlig kamp. I historien finns även belägg att kvinnor kunde arbeta som gladiatorer.
Jag såg en dokumentär om gladiatorer på någon faktakanal för något år sedan. I denna berättade de om nya rön efter att arkeologer och osteologer hade ha undersökt en begravningsplats för gladiatorer.
En av resultaten efter de osteologiska undersökningarna, visade att en manlig gladiator inte var en muskulös och vältränad atlet, utan han var snarare det vi idag kallar lite lönnfet. Kroppsfettet skyddade de inre organen mot stick och huggskador. Läs mer i artikeln: Roman gladiators were fat vegetarians.
En duktig gladiator kunde ha superstjärnestatus och kunde tjäna gott med pengar. Det berättas att kända gladiatorer kunde ha en extra inkomst med att tillbringa en natt med en rik kvinna, likt en groupie till en känd artist idag.
En strid kunde gå hett till för att tjusa en publik, men att döda varandra var nog en dålig affär för nöjesindustrin. En gladiator utbildades under många år på särskilda skolor. Man kunde nog inte bara låta dem döda varandra på någon av Romarrikets hundratals fasta amfiteatrar. Troligtvis fanns det resande gladiatortrupper som dagens ambulerande cirkusar. Det förefaller lite ologiskt i så fall om man efter varje föreställning bara hade en enda man kvar.
Vet du mer om hur det var, så informera mig gärna, så kan jag länka till vidare läsning.
De flesta av oss förknippar de cirkelrunda arenorna som en skådeplats för gladiatorstrider man mot man i dödlig kamp. I historien finns även belägg att kvinnor kunde arbeta som gladiatorer.
Jag såg en dokumentär om gladiatorer på någon faktakanal för något år sedan. I denna berättade de om nya rön efter att arkeologer och osteologer hade ha undersökt en begravningsplats för gladiatorer.
En av resultaten efter de osteologiska undersökningarna, visade att en manlig gladiator inte var en muskulös och vältränad atlet, utan han var snarare det vi idag kallar lite lönnfet. Kroppsfettet skyddade de inre organen mot stick och huggskador. Läs mer i artikeln: Roman gladiators were fat vegetarians.
En duktig gladiator kunde ha superstjärnestatus och kunde tjäna gott med pengar. Det berättas att kända gladiatorer kunde ha en extra inkomst med att tillbringa en natt med en rik kvinna, likt en groupie till en känd artist idag.
En strid kunde gå hett till för att tjusa en publik, men att döda varandra var nog en dålig affär för nöjesindustrin. En gladiator utbildades under många år på särskilda skolor. Man kunde nog inte bara låta dem döda varandra på någon av Romarrikets hundratals fasta amfiteatrar. Troligtvis fanns det resande gladiatortrupper som dagens ambulerande cirkusar. Det förefaller lite ologiskt i så fall om man efter varje föreställning bara hade en enda man kvar.
Vet du mer om hur det var, så informera mig gärna, så kan jag länka till vidare läsning.
I forskning om det förflutna kan man inte lite helt på gamla skriftliga källor, speciellt de som är skrivna under tider då källkritik inte existerande. Källor som i sin tur refererar till ännu äldre muntligt berättade händelser.
En sak som vi tar för sanning idag är detta med tummen upp och tummen ner om den fallne på arenan skulle dödas eller inte. Det kan vara en seglivad myt. Jag har för mig att jag hört att viftandet med tummen var ett tecken att ränna svärdet, spjutet etc i den fallne på arenan. Tummen ner gav man om man satt högt uppe på läktaren, och tummen upp gjorde man om man satt långt ner.
Visst dödades mängder av folk och troligtvis även mängder av gladiatorer strök med på arenorna. Det finns noteringar om detta i skriftliga källor och även på målningar, mosaiker och även som bevarat klotter från antiken.
Men vad är fakta och vad är fantasi? Var gladiatorerna verkligen så muskulösa som mina bilder från antiken visar?
Kan man utifrån skönlitterära berättelser, sagor, helgonmyter etc skala ner texterna till att sålla ut fakta ur dem? Hur mycket har inte tidigare författare och historiker förskönat och förråat det som hände i verkligheten för att spekulera om hur det kunde ha varit?
Tänk om arkeologer i framtiden ska undersöka vår tid och det mesta från oss har försvunnit. Hur ska de tolka vår tid om de finner en bevarad spelbutik med fantasy- och krigsspel. Vad får de ut om vårt liv och leverne utifrån de bevarade spelomslagsbilderna?
Historisk forskning är att lägga pussel. Arkeologerna gräver och tolkar vad de finner. Historiker gräver i gamla texter, läser mellan raderna och lägger pussel. Antropologer och etnologer studerar hur folk lever och har levt och tolkar saker som de andra forskarna hittat. Osteologer undersöker benrester, biologer växter och geologer klimatförändringar. Alla vetenskaper bidrar med sina pusselbitar. Med dna-forskning får man reda på hur folk har rört sig och är släkt med varandra. Med kol-14-metoden får man fram ålder ur biologiska lämningar. Med dendrologi (årsringar på träd) kan man tidsbestämma träföremål och klimatförändringar. Med glaciologi får man fram information om atmosfärens sammansättning osv.
Oj, det blev en liten utflykt från gladiatorspel under antiken. Mitt råd, håll ögonen och öronen öppna för nya fakta.
Till sist, hur många målningar, filmer och beskrivningar har du sett och hört om marmorvita antika byggnader och statyer? Glöm det, antikens tempel och skulpturer var bjärt målade i starka färger och hade många mönster!
Om detta skriver jag längre fram.
Läs mer om de antika romerska kämparna i artikeln: En gladiator? Nej, en mängd olika typer.
Läs mer om de antika romerska kämparna i artikeln: En gladiator? Nej, en mängd olika typer.
En färglös originalstaty från antiken, och en rekonstruerad färgrik.
Källor: Wikipedia; Antika rekordboken av Allan och Cecilia Klynne, 2003; En dokumentär på teve om gladiatorer som jag bara minns delar av, tyvärr; bildsökningar via Google; och egna minnen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar