Vid sekelskiftet 1900 fanns det många modiga kvinnor som kämpade för lika rättigheter för könen, och framför allt för kvinnors rätt att få delta vid val.
Det fanns en tid då vissa (läs: män) tyckte att kvinnor inte förstod sig på viktiga saker, och ansåg att kvinnor stod lägre i förstånd än män. Vilket trams! Läs bland annat i min artikel vad kvinnorna gjorde under andra världskriget: Nitaren Rosie vann kriget!
En av dessa kämpande kvinnor för rösträtt var Emmeline Pankhurst, (1858-1928).
Hon och hennes medsystrar och -bröder, lyckades få till stånd förändringar som lade grunden till ett mer jämlikare samhälle för framtida generartioner.
Kvinnor som kämpade för kvinnlig rösträtt kallades för suffragetter. Ordet suffragett kommer latinets suffragium, som betyder röst vid val.
Civil olydnad var metoden de använde i sin strävan att väcka uppmärksamhet. Fast vissa använde tyvärr skadegörelse och våld när de blivit tillräckligt provocerade.
Pankhurst kunde ha stannat vid sin härd och ta hand om man och barn och skött om sitt hem och utseende. Hon kunde ha ägnat sitt liv åt shopping, resor och nöjen, och efteråt helt utschasad åka på spa och knyta ihop sina nerver.
Men hon ville annat av sitt liv.
Tack Emmeline, och alla andra som hade kraft och mod att reagera mot dumhet och gamla förlegade tankesätt.
”Att tänka stort är bra, men att tänka rätt är större”.
Läs mer om Pankhursts liv och gärningar i den utmärkta artikeln i Wikipedia: Emmeline Pankhurst.
Emmeline Pankhurst reste runt i Storbritannien och USA och talade om rösträtt.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Ett klädesplagg som förknippas med kvinnofrigörelse lanserades av Elizabeth Smith Miller (Libby Miller) redan omkring 1850. Den som gjorde dräkten känd var däremot Amelia Jenks Bloomer, som i sin tidning drev en kampanj för den rationella dressen som ökade rörelsefriheten för kvinnan. Dräkten bestod av en knälång kjol och under den bars vida byxor som ofta snördes ihop vid vristerna. Detta var en protest mot dåtidens mode med korsetter, snörliv och långa och tunga kjolar. Dräkten kom att kallas för Bloomerdress eller bloomers.
Dräkten bars ofta av den tidens feminister och rösträttsaktivister. Kvinnorna som bar den rationella dräkten blev tråkade och hånade i offentligheten, så trenden tog snabbt slut. Men med cykelns intåg i slutet av 1800-talet fick dräkten en renässans, då en kvinna inte kunde cykla i den tidens hopsnörda mode.
Bloomers på en modern cyklist.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Det sägs att kvinnor under 1970-talet brände sina behåar i protest mot kvinnoförtrycket. Enligt sajten Faktoider.nu berättas att det är en seglivad myt. Upprinnelsen till denna kommer troligtvis från en aktion mot en Miss America-tävling i Atlantic City i USA 1968. Kvinnor samlades och slängde behåar, gördlar, papiljotter, lösögonfransar och andra så kallade kvinnoförtryckande saker i en soptunna, kallad för "Freedon Trash Can".
Att bränna amerikanska flaggor eller inkallelseordrar för militärtjänst till det då rådande Vietnamkriget, var däremot politiska handlingar som skett i verkligheten. Kvinnosaksaktionen har medvetet eller omedvetet blandats ihop med dessa uppeldningar och blivit en seglivad myt. Myten kan också ha gett upphov till behå-bränningsaktioner i verkligheten.
Läs mer om myten i artikeln: BH-bränning.
Aktion mot Miss America-tävling 1968.
Källor: Wikipedia; Boken Kropp och kläder av R. Broby-Johansson; Faktoider.nu; Bildsökningar via Google; och egna minnen.
Överst bilden visar när Emmeline Pankhurst blir arresterad utanför Buckingham Palace i London i maj 1914.
.
