Visar inlägg med etikett Språk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Språk. Visa alla inlägg

söndag 8 april 2012

Ö, ö, hö-ö; hö-öns mö



Denna gång skriver jag om dikter och meningar som låter lustigt, och har många vokaler som ljudbärare.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag börjar med en liten berättelse som jag fått med e-post från en vän:

Svenskar brukar håna det finska språket. Finländarna tycker väl inte heller att svenska låter så vackert. Vilket språk är då skönare att höra för en utlänning?

Man beslutade att göra ett opartiskt test. Den internationella juryn formulerade en enkel mening på engelska, som sedan skulle översättas till både finska och svenska:

"Island, island, grassy island; grassy island's maiden."

På finska lät det så här:
"Saari, saari, heinäsaari; heinäsaaren neito."

Och på svenska:
"Ö, ö, hö-ö; hö-öns mö."

Man väntar fortfarande på resultatet, den internationella juryn har nämligen inte slutat skratta.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Gustaf Fröding (1860-1911) skrev en dikt som han kallade för Gråbergssång med många å:n.

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.


--------------------------------------------------------------------------------------------

I en annan värmländsk mening är det bara vokaler:

I åa ä e ö å i öa ä e å.

Tolkat till vanlig svenska: I ån är en ö och i ön är en å.

I originalet av berättelsen Dumt fôlk ur första delen av Räggler å paschaser av Gustaf Fröding från 1895, står det: "...d’ä e å, å i åa ä e ö".

Slutet av berättelsen där meningen finns låter så här:

"Mä se", sa harrkärsillänne å såg fundersam ut, änna sôm dä int skull var klar grejer. "Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da."
"Jo, når’n da ha gått ett stöck te, så kommer’n te e å, å i åa ä e ö."
"Vasa", sa’n.
"Å i åa ä e ö", sa ja.
"Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?" sa’n.
"D’ä e å, vett ja", skrek ja, för ja ble rasen, "å i åa ä e ö, hörer han lite, d’ä e å, å i åa ä e ö."
"A, o, ö", sa’n, å dämme geck’en.
Jo, den va nôe te dum den.

Läs hela berättelsen på Wikisource: Dumt fôlk.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Till sist en kort haikudikt av Alf Henrikson, (1905-1995) Få små blå bär:

Få små blå bär är här.



Källor: Wikipedia; Wikisource; Boken Svensk dikt: Från trollformler till Lars Noren, 1981; Sajten: dikter.biblioteket.se; Fakta- och bildsökningar via Google; och egna minnen.

.