fredag 23 december 2011

Martyrer och riktiga hjältar för mänskligheten



Med detta inlägg sätter jag nu stopp för min resa genom människans ondska genom tiderna.

Ondskan finns kvar i Världen och tyvärr kommer fler offer att ske på grund av illdåd mot mänskligheten.
Jag har en förhoppning att de skyldiga alltid ska letas fram och ställas inför rannsakan för sina gärningar och de negativa effekterna av sina handlingar.

På sajten Hagiography Circle nämns människor som kan räknas som helgon och martyrer inom den katolska kyrkan. De är från alla tider och inte minst från vår egen tid.
Hagiografi är enligt Wikipedia: skildringar av helgonens liv och deras kult.
På en sida visas icke katolska helgon och martyrer. Bland dessa hedervärda människor som haft en stark övertygelse och fått utstå många prövningar finns även två svenskar: Dag Hammarsköld och Natan Söderblom.

Martyrer finns även inom andra religioner. Jag anser att en martyr är en person som haft kärleken till sina medmänniskor och till hela mänskligheten som sitt kall, och inte bara till en religiös idé. En galning som springer omkring med bomber och spränger folk i luften, eller fanatiker som tar gisslan och mördar oskyldiga kommer aldrig att bli martyrer. De är och förblir lakejer i ondskans tjänst, även om de säger att de följer en guds uppmaningar.

Så länge ondskan råder i Världen kommer tyvärr fler martyrer att skapas.
De riktiga martyrerna får inte glömmas bort. De ska vara som en nagel i ögat för alla despoter, tyranner, översittare, dumhuvuden och alla andra individer med maktbehov och sjuka ledarideal, med snedvriden syn på vad som är rätt och fel.

Martin Luther King sa: ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”.

Protestera mot alla orättvisor som inte följer FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Reagera även mot skövlingen av naturen och skadandet av alla varelser som bebor jorden som inte kan föra sin egen talan. Men använd inte våld och hot om du vill ha förändring. Man kan inte omvända människor mot deras egen vilja, utan visa vägen att själv vara en god förebild.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Till slut en kort saga om Solen och Vinden
Solen och Vinden slog vad om vem av de två som kunde få en man att ta av sig sin rock. Vinden började. Han försökte blåsa av mannen sin rock. Ju mer och hårdare han blåste, ju hårdare höll mannen om rocken. Till slut gav Vinden upp. ”Försök bättre” sa Vinden till Solen.
Solen började lysa klar och spred ut sin värme. Det blev varmare och varmare och till slut tog mannen av sig sin rock.



.

onsdag 21 december 2011

1900-talets martyrer 10 – Wang Zhiming



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den tionde och sista martyren på Westminster Abbey är:

Wang Zhiming, 1907-1973
Han var en kristen pastor i Wuding i provinsen Yunnan i det kommunistiska Kina. Han kom i kontakt med kristna missionärer som hade etablerat sig i Yunnan samma år som han föddes. De arbetade för minoritetsgruppen miao till vilken Zhiming tillhörde.

Missionen var lyckosam för 1949 fanns 130.000 protestanter i Yunnan, vilket var 20 procent av alla kristna i hela Kina.
Zhiming utbildades i kristna skolor och var lärare i en sådan i tio år. 1944 valdes han till kyrkofullmäktige i Yunnan och prästvigdes 1951 när han var 44 år gammal.

Den kommunistiska folkrepubliken Kina grundades 1949. Zhiming var lojal den nya staten, men han reagerade mot att hyresvärdar förödmjukades och kritiserade att staten ville underblåsa hat mot utländska makter. Han var även kritisk mot Röda arméns ateistiska kampanjer. För det blev han ansedd som kontrarevolutionär långt före kulturrevolutionens förföljelser.

Kristendom ansågs som imperialism. De kristna ville däremot finna en förening mellan sin tro och det politiska systemet.
[Jesus anses av vissa kapitalistiska förespråkare som kommunist, jämför befrielseteologin, så det är konstigt att kommunister i bland annat Kina inte finner likheter med kristendomen, min anmärkning].

Under kulturrevolutionen 1966-1976 fängslades minst ett tjugotal kristna ledare i Wuding och placerades i fångläger eller straffades på andra sätt. Partiet ville utrota all religion för alla religioner skulle avskaffas. Det gällde inte bara kristna, utan även muslimer och andra trosriktningar skulle bort. Kommunisterna stängde helgedomar och förbjöd religionsutövande, men de kunde inte utrota sammankomster i hemlighet.

1969 greps Wang Zhiming, hans fru och deras tre söner. Den 23 december 1973 avrättades Wang Zhimeng i en stadion inför 10.000 åskådare. Många av dem skrämdes inte till tystnad, utan de kristna stormade de lokala myndigheterna och anklagade dem för avrättningen.
Zhimings fru satt fängslad i tre år. Två av hans söner var fängslade i nio år. En tredje son tog sitt liv under sin fångenskap.

År 1980 ansåg partiet att Wang Zhiming var ”rehabiliterad”. Hans familj fick en liten upprättelse med att myndigheterna gav ett litet engångsbelopp, motsvarande 250 US-dollar, för den åsamkade skadan.

På 1960-talet mitt fanns det 2.795 kristna i Wuding. Idag uppskattas 30.000 tillhöra den kristna kyrkan i Wuding, och det finns över 100 platser för tillbedjan. Kommunisternas kampanj mot de kristna kan vi idag anse som misslyckad. Tyvärr får de inte leva helt i fred då de fortfarande trakasseras.


--------------------------------------------------------------------------------------------

Wang Zhiming får för mig representera alla de som förföljs eller marginaliseras i sitt egna land av en politisk regim som tror sig förmer än sin egen befolkning. Regimer eller partier som via förtryck vill tysta och omvända sin befolkning till att bli laglydiga zombies, utan att respektera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

I det kommunistiska Nordkorea ringde en man vid namn Jung, sin vän i grannlandet Sydkorea, med en kinesisk mobiltelefon. Polisen fann Jungs telefon och han ställdes inför rätta. Under tortyr erkände han att han hade berättat om stigande rispriser och levnadsförhållanden i Nordkorea. För detta dömdes han till döden och avrättades offentligt i januari 2010. Läs mer på Nyhetskanalen om detta, eller på engelska på Mail Online.

Det är en mänsklig rättighet med yttrande- och trosfrihet. Nordkoreas regim har gjort sig skyldig till att kränka mänskligheten med sitt skräckvälde att förtrycka och tysta sin befolkning för en sjuk fantasiideologi.

De stater som har styrts av tyranner och despoter genom historien, har störtats till slut. Nordkorea står nu på tur. Regimen försöker nu på alla sätt att vidmakthålla sin terror, men tiden för nedräkningen pågår för fullt. Frågan är bara om det blir en fredlig övergång eller kommer det att bli en blodig frihetskamp?

--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Wang Zhiming:
på engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida
På Pray for China



--------------------------------------------------------------------------------------------

Sissela Kyle hade en teveserie våren 2010 om de sju dödssynderna. En längre artikel om dessa synder finns på engelska Wikipedia i artikeln: Seven deadly sins.
I den svenska teveserien korade Sissela Kyle de dödssynder som varit, är och kommer för alltid att förbli de värsta dödssynderna mot mänskligheten. Dessa tre är girighet, högmod och likgiltighet.
Dessa tre utgör grunden till förtryck, rasism, egoism, rofferi, stöld, främlingsfientlighet, ointresse för andra och all egennytta med att gynna sina egna behov på sina medmänniskors, miljöns och på hela Världens bekostnad.

Alla tio martyrer som jag har skrivit om, och även om de personer som jag associerat till som mördats eller orkat kämpa vidare, har råkat ut för konsekvenserna av dessa tre orättfärdigheter mot mänskligheten.

Det vi kan göra är att inte glömma deras gärningar, utan återberätta deras historia. För de alla tillhör den humanitära mänsklighetens historia.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag anser att människan är en god varelse och vill varandra väl. Men snedvridna individer och intolerans mot andra kan väcka det sämsta hos människan. Men girighet, högmod och likgiltighet förstör människans vilja till samarbete och samexistens i fred.
Även ovilja att försonas och förlåta leder till generationslånga konflikter och meningslöst hat. Vi har bara en plats att leva på och det är vår egen planet som snurrar ensam ute i den stora oändliga rymden.

Vi har bara varandra att ty oss till här i Universum, så värna om dina medmänniskor och skapelsens alla andra varelser, vilken tro du än besitter.

Vi kanske är olika till det yttre men vi har ett gemensam. Vi är alla bara på besök på denna jord en liten kort sekund i Universums tidscykel.
Utnyttja tiden till det godas tjänst.


Jorduppgång sedd från månen. Den enda planeten i universum som vi vet är bebodd. Den enda som vi har och som vi borde värna mer om.

.

lördag 17 december 2011

1900-talets martyrer 9 – Lucian Tapiedi




År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den nionde martyren på Westminster Abbey är:

Lucian Tapiedi, 1921-1942
Han var en anglikansk kristen från Papua Nya Guinea. Han föddes i byn Taupota i Milne Bay-dystriktet. Som ung fick han sin utbildning i en kristen missionärsskola. 1939 började han på en lärarskola och efter utbildningen arbetade han som lärare och evangelist i Sangara.

1941 i december anföll Japan den amerikanska flottbasen Pearl Harbour på Hawaii. Samma månad invaderade de Malaysia. Storbritanniens styrkor kapitulerade i Singapore i februari 1942. Missionärerna på Nya Guinea oroades över detta men stannade kvar på sina stationer.

Den 21 juli 1942 invaderade Japan en ö nära missionsstationen vid Gona. Tre av de som arbetade där, Mavis Parkinson, May Hayman och James Benson, flydde till inlandet med hjälp av lokalbefolkningen och anslöt sig till en liten grupp australiska soldater och gömde sig. De hanns upp och i ett bakhåll dödades alla utom de två kvinnorna. De tillfångatogs av japanerna och förhördes. Därefter dödades de med bajonetter och begravdes i grunda gravar i Popondetta. Efter befrielsen hittades gravarna och kvarlevorna fördes till Sangara.

Samtidigt i Papua Nya Guinea var det andra missionärer som flydde undan den japanska invasionen. En av dem var Lucian Tapiedi. I en grupp på tio personer kom de till en by. Tapiedi fördes ut ur byn och slogs ihjäl med en yxa av en man vid namn Hivijapa vid en flod nära byn Kurumbo. De andra i gruppen mördades strax efteråt. Sex av dem halshöggs av japanerna vid stranden vid Buna.

Under invasionen dödades 333 kristna i Nya Guinea. De flesta som dog var katoliker, men bland de döda fanns även metodister, frälsningssoldater, lutheraner, anglikaner och från några andra sammanslutningar.

Lucian Tapiedis mördare konverterade till kristendomen och tog sig namnet Hivijapa Lucian. Han byggde en kyrka till minnet av hans offer på Embi.
Numera finns en helgedom på platsen där Lucian Tapiedi mördades.


Gravarna där Mavis Parkinson, May Hayman och Lucian Tapiedi vilar vid Sangaras missionärsstation. Bilden är tagen 1950.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Lucian Tapiedi får för mig representera alla offer i folkmord som skett genom historien.

Ett av dem är det armeniska folkmordet 1915-1923 i det Osmanska rikets slutskede. Enligt forskare uppskattas de mördades antal till 700.000, och de som saknas till 600.000. Totalt har 1,3 miljoner människor försvunnit.

Andra folkmord som skett i vår historiska närhet är bland annat: folkmordet i Rwanda 1994, med 800.000 döda.


Offer från folkmordet i Rwanda 1994.

Under de Röda khmerernas välde i Kambodja under åren 1975-1979 tros mellan 1,7-2 miljoner människor ha dött eller mördats, det vill säga en fjärdedel av landets befolkning.

I Uganda under Idi Amins diktatoriska regim mellan åren 1971-1979 ska mellan 300.000-500.000 ha dödats. De som drabbades var politiska motståndare och minoritetsgrupper.

Vårt eget Europa har inte heller skonats från massakrer och folkmord. Inte för så länge sedan i det forna Jugoslavien dödades systematiskt under åren 1992-1997, 379.000 människor i de etniska rensningarna som skedde. Den muslimska befolkningen drabbades mycket hårt.

I Irak dödade Saddam Husseins regim politiska motståndare och inhemska minoritetsgrupper under sina år som diktator 1979-2003. Det kan vara hundratusentals offer och kanske upp till flera miljoner.

På Wikipedias artikel ”Folkmord” kan du läsa mer om folkmord.

I engelska Wikipedias artikel: Genocides in history listar de upp 37 folkmord som skett i vår egen tid, i vår egen moderna ”upplysta” värld.


--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Lucian Tapiedi:

På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida
Läs mer om martyrerna: A resource book of the Martyrs of Papua New Guinea and Melanesia

Läs om: slaget vid Buna-Gona, november 1942-januari 1943
(på engelska)
Läs om: slaget vid Milne Bay, 1942 (på engelska)

Mer information om angreppet och befrielsen i Papua Nya Guinea i artikeln: Kokoda Track Campaign, juli-november 1942 (på engelska) (en kortversion av den engelska artikeln på svenska)

.

onsdag 14 december 2011

1900-talets martyrer 8 – Esther John



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den åttonde martyren på Westminster Abbey är:

Esther John, 1929-1960
Hon hette Qamar Zia innan hon döpte sig och bytte namn till Esther John.
Ester växte upp i ett muslimskt hem i Madras i Indien och gick i en vanlig statlig skola. Som sjuttonåring lät hennes far henne fortsätta i en kristen skola.

När Indien delades vid självständigheten 1947, flyttade hennes familj till den muslimska delen, till den nya staten Pakistan, och bosatte sig i Karachi.

Hennes kristna lärare i Madras kontaktade missionären Marian Laugesen i Karachi för att leta upp henne. Hon fann henne bland de tusentals flyktingarna där. Qamar fick Nya Testamentet av henne som hon sägs ha läst 27 gånger.

Några år senare när hon befarade att hon skulle giftas bort med en muslim, flydde hon tillsammans med några kristna. Hon fick åter kontakt med Marian Laugesen och började arbeta på ett barnhem. Under den tiden lät hon döpa sig 1955. Det var då hon tog sig sitt nya namn, Esther John.
När hennes familj ville att hon skulle komma tillbaka och gifta sig, tog hon istället tåget till Sahiwal den 30 juni 1955. Sahiwal ligger i Punjab, 90 mil norr om Karachi.

Hon arbetade och bodde vid ett missionärssjukhus. Hon firade även sin första jul där. 1956 började hon i en Bibelskola i Gujranawala i norra Pakistan. Hon var mycket omtyckt och for runt i byarna och missionerade, då hon berättade om sitt möte med Jesus och läste lite ur Bibeln.

Efter sin examen 1959 flyttade hon till Chichawatni, en liten stad nära Sahiwal. Hon bodde tillsammans med ett amerikansk presbyterianskt missionärspar, Dr och fru Bonner Dale White. Hon och frun for runt i landsbygden runtomkring på cykel och bodde stundom i tält. De besökte kvinnorna där och lärde dem att läsa, samt arbetade tillsammans med dem på bomullsfälten.

Ester John mördades den 2 februari 1960, troligtvis av muslimska fanatiker när hon låg och sov. Hon hittades dagen efter i sin säng i sitt hus.
Ester begravdes i den kristna kyrkogården i Sahiwel. Senare byggdes ett minneskapell till hennes åminnelse.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Ester John får för mig representera alla kvinnor som kämpat och kämpar för att få lika rättigheter i samhället. Att alla ska ha rätt att styra sina egna liv, både via lagen och även kulturellt och socialt.
Hon får även representera alla oavsett kön, som anser att alla ska behandlas jämlikt oavsett kön, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, handikapp eller social tillhörighet.

Alla människor har rätt till sina egna liv och få göra vad de själva vill, så länge inte de skadar sig själva eller andra.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Ester John:
På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida

.

söndag 11 december 2011

1900-talets martyrer 7 – Dietrich Bonhoeffer



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den sjunde martyren på Westminster Abbey är:

Dietrich Bonhoeffer, 1906-1945
Han var en luthersk präst och teolog. Han disputerade redan vid 21-års ålder och var för ung för att prästvigas, så han använde tiden till att studera i New York. Han deltog bland annat i mässorna i den Harlembaserade Abyssinska baptistkyrkan.



Dietrich Bonhoeffer var kritisk mot den ytliga och hycklande moderna kristendomen. När den tyska staten tog över all teologisk utbildning startade Bonhoeffer ett hemligt och illegalt prästseminarium i Finkenwalde.

Han var med och skapade den så kallade bekännelsekyrkan i Nazityskland. Bonhoeffer lyckades hålla verksamheten igång ett par år i slutet av 1930-talet tills staten stängde även denna.

Bonhoeffer var öppen motståndare mot nazismen och var inte rädd att kritisera dem för deras politik och mot judeförföljelserna. Han arresterades den 6 april 1943 och anklagades för högförräderi mot nationalsocialismen.

Han dömdes till döden och avrättades den 9 april 1945. Tillsammans med honom hängdes Wilhelm Canaris och Hans Oster.

Genom avrättningen betraktas Bonhoeffer som en kristen martyr då han dött för sin tro.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Dietrich Bonhoeffer får för mig representera alla personer som i sin starka övertygelse om att de gör det rätta i godhetens tjänst, inte avsäger sin tro, trots att en regim eller en dogmatisk hållen politik vill förbjuda deras verksamhet. De fortsätter att kritisera de onda handlingarna och när det sätts munkavle på dem, så fortsätter de att kämpa för sin sak i det fördolda.

Som ett aktuellt exempel har vi i Sverige rörelsen som gömmer flyktingar undan utvisning. Där finns många frivilliga volontärer som öppnar sina hem för flyktingarna. Där finns även alla läkare, psykologer, barnmorskor etc som arbetar ideellt, för sina medmänniskor som inte kan återvända till sina hemländer med risk för sina liv och sitt välbefinnande.

Som ett annat exempel på en person som hade mod, är prästen Birger Forell som kämpade för flyktingar, förföljda och krigsfångar. Han arbetade som präst vid den svenska kyrkan i Berlin 1929-1942. Han skickades hem till Sverige på grund av påtryckningar av nazisterna. Birger Forell fortsatte arbeta för sin sak långt efter att kriget tagit slut.
Han har fått en plats och en skola uppkallad efter sig i Berlin: Birger-Forell-Platz och Birger-Forell-Grundschule i stadsdelen Wilmersdorf. Även i städerna Espelkamp och Neugnadenfeld finns skolor med hans namn.

Ett tredje exempel på mod är att när Nederländerna blev ockuperat av nazisterna i maj 1940 under andra världskriget, var det många holländare som gömde judar undan deportation och förintelse i koncentrationslägren. Den mest kända av dem som gömdes är Anne Frank och hennes familj. Men deras gömställe avslöjades, och hela familjen utom fadern dog under förintelsen.Hur många judar som överlevde gömda i Nederländerna under åren av ockupationen får vi nog aldrig veta. Men de som gömde dem med risk att själv råka illa ut är riktiga humanistiska hjältar.

Hjältar är personer som gör något för sina medmänniskor utan någon vinning för egen del.


Dietrich Bonhoeffer på tyskt frimärke från 1995.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Dietrich Bonhoeffer:
på svenska Wikipedia
På Taize.fr
På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida
En kronologi om hans liv (på tyska)

.

torsdag 8 december 2011

1900-talets martyrer 6 – Óscar Romero



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den sjätte martyren på Westminster Abbey är:

Óscar Romero
, 1917-1980
Han föddes i El Salvadors huvudstad San Salvador 1917. Romero var en salvadoransk romersk-katolsk präst och var ärkebiskop av San Salvador 1977-1980. Han var en anhängare av befrielseteologin och tog en aktiv ställning för fattiga och förtryckta.


Tidigare hade makten och förtrycket i Latinamerika utgjorts av tre delar: militären, markägarna och kyrkan. De bekände sig som kristna och i princip var de för religionsfrihet, men de motsatte sig krav från befolkningen när de ville ha social rättvisa och mänskliga rättigheter.

När kyrkan började ta ställning för de fattigas rätt och ville ha sociala förändringar, började en förföljelse av kyrkan med arresteringar, tortyr och till och med mord. USA hade intressen i länderna och var rädd att de skulle falla för kommunismen. De understödde de onda korrumperade regimerna, och såg mellan fingrarna mot massakrer och brott mot de mänskliga rättigheterna. USA ville även underminera huvudkyrkans arbete med att gynna fundamentalistiska och karismatiska sekter, som sa sig vara kristna.

Óscar Romero mördades av agenter från den salvadoranska regimen under en predikan i ett litet kapell i sjukhuset Divina Providencia i huvudstaden San Salvador den 24 mars 1980.
År 1994 har hans salighetsförklaringsprocess påbörjats. Det är det första steget att bli helgonförklarad.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Óscar Romero får för mig representera alla de modiga människor som står upp för sina åsikter, och inte ger vika mot ondskans makter.

Dessa rakryggade människor är raka motsatsen till de fega som demonstrerar för främlingsfientlighet och nazistiska åsikter bakom masker och kläder som visar makt. De vill inte stå öppet för sina åsikter utan fegt gömmer sig bakom en förklädnad, helst i en högljudd grupp som vill skrämma folk till tystnad och lydnad.

En annan feg grupp är de kriminella som stjäl, förstör och skadar människor för egna fördelar. När rättvisan hinner fatt dem, sitter de i rättssalen och ljuger, uppmuntrade av en försvarare.
Kan inte dessa skitstövlar stå för vad de gjort, och berätta stolt om sina dåd och ta det straff de förtjänar. Har de ställt sig medvetet på rättvisans andra sida, ska de också kunna stå för sitt negativa ställningstagande.

Romero stod för sina åsikter om rättvisa och vägrade tystna för ondskans makt, trots att han visste att han kunde mördas.
Han dog, men överlever till framtiden för sin sin ställning för godhetens seger.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om
Óscar Romero:
P
å svenska Wikipedia
På Signum.se, artikel: Oscar Romero - en levande martyr
På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida

.

måndag 5 december 2011

1900-talets martyrer 5 – Martin Luther King



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den femte martyren på Westminster Abbey är:

Martin Luther King Jr, 1929-1968
Han föddes i Atlanta i Georgia i Sydstaterna och växte upp i ett hem där både far och farfar var pastorer i baptistkyrkan. Även han blev baptistpastor.
Tidigt kom han i kontakt med segregationspolitiken i USA och arbetade med att få samma rättigheter som de vita. Han blev en av de mest kända folkrättsaktivisterna i Världen. För detta tilldelades han Nobels fredspris 1964.

Han uppmärksammades när han var med och organiserade den 13 månader långa bussbojkotten, som de svarta gjorde efter att Rosa Parks vägrats plats i en buss i Montgomery i Alabama 1955. Denna rörelse kallades för Walk for freedom (promenad för frihet).

Kings mest kända tal är ”I have a dream” som han höll den 28 augusti 1963 i samband med en marsch till Washington för arbete och frihet samt lika rättigheter för vita och svarta. Denna manifestation samlade 200.000 deltagare.
King blev skjuten till döds i Memphis, Tennessee den 4 april 1968.

Den tredje måndagen i januari, den som är närmast Martin Luther Kings födelsedag 15 januari, är numera en nationell helgdag i USA, Martin Luther King, Jr. Day.

Det finns mycket skrivet om Martin Luther King så jag hänvisar till mina länkar längst ner för mer läsning och fördjupning.


--------------------------------------------------------------------------------------------

Martin Luther King får för mig representera alla som kämpar mot orättvisor och förtryck. Personer som sitter i fängelser överallt i Världen, när de reagerar mot regimer som i sin legitimitet anser sig ha tolkningsföreträde om hur befolkningsgrupper ska särbehandlas.

Jag nämner nedan två personer som har visat att det går att förändra samhället om man har en stark tro på det som man anser är rätt, trots stort motstånd från överheten och rådande lagar som förtrycker individer och grupper.

Den första är sömmerskan Rosa Parks, 1913-2005. Den 1 december 1955 vägrade hon att flytta på sig när en vit man ville ha hennes plats på bussen. Hon reagerade mot raslagarna, som bestämde att en svart var tvungen att lämna sin plats åt en vit om de ville ha deras sittplats. Detta skedde i en demokrati där en grupp människor kunde diskriminera andra enligt gällande lagar om särbehandling.

Den andre är Nelson Mandela, 1918-, som kämpade mot apartheid i Sydafrika. För detta fick han sitta i fängelse i 27 år, varav 18 år på Robben Island. Han tillsammans med flera andra lyckades till slut få bort raslagarna i landet. Han frigavs den 11 februari 1990 och valdes till Sydafrikas förste svarte president 1994. Han satt på den posten till 1999.

Parks och Madela får representera alla de som kämpar mot förtryck och orättvisor i Världen. Dessa två visar att man inte behöver offra sitt liv för sin sak.
Ensam är stark, men tillsammans med alla medmänniskor i Världen som kämpar för samma saker, så blir det en ohejdbar kraft som verkar för förändringar.

Dessa två personer ger hopp till alla de som ännu inte fått sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda.


Martin Luther King Jr.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Martin Luther King Jr:

På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida
På Nobelprize.org

.

fredag 2 december 2011

1900-talets martyrer 4 – Elisaveta av Ryssland



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den fjärde martyren på Westminster Abbey är:

Storfurstinnan Elisaveta av Ryssland
, 1864-1918
Hon heter på engelska: Grand Duchess Elizabeth Feodorovna of Russia eller Elizabeth Feodorovna Romanova.
Elisabet föddes 1864 som en tysk prinsessa av huset Hessen. Hon var med andra ord en kvinna som föddes med en silversked i munnen, men ödet ville något annat med hennes liv.


Elisabet eller ”Ella” som hon även kallades, gifte sig 1884 med storfursten Sergej Alexandrovitj av Ryssland (1857-1905). Han var tsar Alexander II:s femte son.
Äktenskapen sades vara lyckligt, men de fick inga barn.

Elisavetas liv förändrades drastiskt när Sergej sprängdes till döds vid en bombattack utförd av socialister den 18 februari 1905.


Elisaveta och Sergej.

Efter makens död sålde hon allt hon ägde 1909. Hon behöll inte ens sin vigselring. Med pengarna instiftade hon S:ta Marta och Marias kloster och blev dess abbedissa. Inom detta öppnades ett sjukhus, kapell, apotek och även ett barnhem. Elisaveta och hennes medsystrar hjälpte Moskvas fattiga och sjuka. De besökte de värsta slumområdena och försökte lindra de mest utsattas nöd i samhället så gott de kunde.

När den ryska revolutionen störtat tsarväldet 1917 och tagit makten i landet, fängslades den abdikerade tsaren Nikolaj II och hans hustru Alexandra av Hessen (Elisavetas syster) och deras fem barn, Olga, Tatiana, Maria, Anastasia och Aleksej. Hela familjen avrättades i Jekaterinburg den 17 juli 1918, då bolsjevikerna trodde att familjen skulle bli befriade av den vita armén.

Elisaveta och Varvara Yakovleva, en av hennes medsystrar från klostret, samt sex andra tillfångatogs även de på order av Lenin den 7 maj 1918 och fördes bort tillsammans från Moskva. De vistades på olika platser och hamnade den 20 maj i Alapaevsk. När den vita armén närmade sig fördes de bort den 18 juli till en gammal järngruva. De misshandlades och slängdes ner i ett 20 meter djupt gruvhål där de skulle dö. Bolsjevikerna slängde ner granater i hålet, men bara en av dem dog direkt av granaterna. Elisaveta dog senare av skadorna hon fått i fallet.

Den 8 oktober 1918 fann den vita armén kvarlevorna efter Elisaveta och hennes följeslagare. Hennes kvarlevor fördes till Jerusalem där de idag vilar i Maria Magdalena-kyrkan.

Elisaveta blev kanoniserad (helgonförklarad), först inom den ryskortodoxa kyrkan utanför Ryssland 1981, och därefter inom den ryska ortodoxa kyrkan 1992. Hon heter som helgon S:ta Elisabet Romanova eller på engelska St. Elizabeth Romanova.

Den mördade ryska tsarfamiljen har också kanoniserats. I Jekatrinburg har man byggt en ny kyrka år 2000-2003 på platsen där familjen dödades. Den är helgad till alla helgon i Ryssland. Läs mer på Wikipedia i artikeln: Church of All Saints, Yekaterinburg.


S:ta Elisabet Romanova.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Elisaveta får för mig representera alla modiga kvinnor som inte vill ge med sig av sitt kall och fly fältet när prövningens stund kommer. De som inte viker från sin övertygelse, med tron att de tänker och handlar rätt enligt medmänskligheten och solidariteten. De står emot ondskans hantlangare och vill hjälpa sina medmänniskor i alla lägen. De som delar på sitt sista bröd till en som är hungrig.

De som offrar sin tid och ibland sitt liv för andra, är de riktiga hjältarna som vi inte får glömma bort. Till skillnad från till exempel överbetalda fotbollsspelare som lyckats sparka in en boll mellan två träpålar. De är inga hjältar, de bara utför sitt jobb för att roa andra med lek och spel.

De sanna hjältarna ska vara våra förebilder, för att vara ledstjärnor för att visa att människan är en god varelse som vill varandra väl.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Elisaveta av Ryssland:
På svenska Wikipedia
På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida
En kort biografi över hennes liv och tips på litteratur på friedrichfroebel.com

.

tisdag 29 november 2011

1900-talets martyrer 3 – Janani Luwum



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den tredje martyren på Westminster Abbey är:

Janani Luwum, 1922-1977
Han föddes och växte upp byn Mucwini i norra Uganda. Som ung lärare omvändes han till kristendomen 1948. I sin egen hemby varnade han för farorna för alkohol och tobak, och enligt de lokala myndigheter störde han ordningen.
1949 studerade han vid Buwalasi Theological College och återvände därefter till sin hemby. Han studerade vidare och blev diakon 1955 och prästvigdes året därpå.

I september 1966 utsågs han till provinssekreterare för kyrkorna i Uganda, Rwanda, Burundi och Boga-Zaire. Han blev biskop för den anglikanska kyrkan i norra Uganda 1969.

Idi Amin tog makten i Uganda vid en militärkupp 1971. Hans välde byggde på hot, våld och korruption. 1972 utvisade han alla indier i Uganda och konfiskerade deras egendomar. Många av dem hade arbetat med handel och distribution av livsmedel, vilket ledde till att livsmedelshandeln och ekonomin i landet slogs sönder.
Under Idi Amins skräckvälde skedde bland annat massmord på människor från acholi- och langostammarna i norra Uganda. hundratusentals människor mördades.

Mitt under detta kaos valdes Janani Luwum till ärkebiskop för den anglikanska kyrkan i Uganda 1974.
I december 1976 mitt i en direktsänd gudstjänst kritiserade han regimen. Sändningen avbröts av regimen. Fler protester följde och i februari 1977 skrev Luwum och 17 andra anglikanska biskopar i Uganda ett öppet brev och protesterade mot regimens våldsdåd.

Den 16 februari fördes Janani Luwum och några andra bort och avrättades. Han efterlämnade en änka och fem barn.
Senare fördes hans kropp till S:t Pauls kyrka i Mucwini där han ligger begravd.

1979 störtades Idi Amin och han flydde landet och blev aldrig rannsakad för sina våldsdåd och vanstyre av landet. Han dog i exil i Jeddah i Saudiarabien 2003.


Janani Luwum

--------------------------------------------------------------------------------------------

Janani Luwum får för mig representera alla människor som har makt, men ändå har mod att protestera mot orättvisor, våld och annnat förtryck, med risk för att förlora sin maktposition och i värsta fall även sitt eget liv.
Med civilkurage följer de sin övertygelse utan att bli nickedockor till en galen regim. De reagerar mot folk som bara säger ja till allt, så länge de själva får ha det bra och får fördelar, utan att reflektera om andra medmänniskor far illa.

Som två exempel på motsatsen till humanitär civilkurage nämner jag först många akademikers motstånd i Sverige att ta emot förföljda judar under nazisternas välde. De var rädda att lärda judiska flyktingar skulle ta deras jobb på universiteten.
Det andra exemplet är övertagandet av judarnas företag till underpris i bland annat Norge (ren konfiskation), när de var tvungna att fly undan från nazisternas ockupation 1940.

De personer som törs stå emot dumhet är riktiga hjältar och värda all respekt i minne, ord och hågkomster.


Janani Luwum med helgongloria.

--------------------------------------------------------------------------------------------

lördag 26 november 2011

1900-talets martyrer 2 – Manche Masemola



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den andra martyren på Westminster Abbey är:

Manche Masemola, 1913-1928
Hon var en ung sydafrikanska som bodde i Transvaal tillsammans med sin familj. De levde i ett kargt landskap under enkla förhållanden, då deras stam tidigare hade fördrivits från sin ursprungliga hemtrakt av kolonisatörer som ville åt deras bördiga jord.

År 1919 började en mission i hennes del av Transvaal vilken startades av den anglikanska munken fader Augustine Moeka.
Manche kom i kontakt med missionen, och tillsammans med sin kusin Lucia, började de gå på deras undervisning två gånger i veckan, för att ta till sig av det kristna budskapet inför sitt dop.

Manches föräldrar ville inte att hon skulle fortsätta träffa missionärerna, då de var rädda att hon skulle lämna dem och inte heller vilja gifta sig med den man som de valt skulle bli hennes make. Men hon trotsade dem och ville bli döpt och kristen. De misshandlade henne då de trodde hon var förhäxad och försökte stoppa henne att återgå till kyrkan. Manche ska ha sagt att hon troligtvis skulle bli döpt i sitt eget blod.

Den 4 februari 1928 fördes hon till en enslig plats där hon dödades (eller hade dött av sina skador), och begravdes i en sluttning. Manches yngre syster blev sjuk och dog strax efteråt. Även hon blev begravd vid samma plats som Mache. Invid gravarna planterade deras far några träd för att markera platsen.

År 1935 började kristna besöka platsen där hon låg begravd. Manches mor lät döpa sig 1969. Kyrkan i Sydafrika satte 1975 upp Manche Masemola på en lista för åminnelse över hjältemodiga kristna.
Varje år den första helgen i augusti samlas människor vid hennes grav för att hedra hennes minne.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Manche Masemola får representera alla unga människor som fått offra sina liv för att de velat förändra sina liv, hjälpa andra eller haft en tro om en bättre framtid.
I Sverige har vi bland andra Fadime Sahindal och John Hron som dödats som martyrer mot ondskans välde.

Om du åker till London kan du besöka Manche Masemolas staty på Westminster Abbey och hedra denna unga kvinnas minne. Var i Sydafrika Manches grav ligger vet jag tyvärr inte.


Denna bild på Manche Mansolas grav finns på bloggen: Holy Places–Thin Places.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Manche Masemola:
På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida
På sajten: Dictionary of African Christian Biography

.

onsdag 23 november 2011

1900-talets martyrer 1 – Maximilian Kolbe



År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet.
Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Den första martyren på Westminster Abbey är:

Maximilian Kolbe, 1894-1941
Han var en polsk franciskanmunk. Han hade bland annat gömt judar undan nazisternas förföljelser. För detta internerades han i koncentrationslägret Auschwitz. Hans fångnummer var 16670.

När en fånge lyckats fly skulle tio andra straffas med att de skulle svältas till döds i lägret. Kolbe tog en av de dödsdömdas plats. När de spärrats in bad Kolbe böner och sjöng psalmer och uppmuntrade de andra. Efter tre veckor levde fortfarande Kolbe och tre andra, så nazisterna dödade dem med giftinjektioner den 14 augusti 1941. Den man som påstods ha flytt hittades senare drunknad i en latrin i lägret.

Franciszek Gajowniczek, mannen som Kolbe bytte plats med överlevde Auschwitz. Han engagerade sig att inte Kolbe skulle glömmas bort.
1982 kanoniserades Kolbe och blev ett helgon, S:t Maximilian Kolbe. Hans helgondag är den 14 augusti.
Gajowniczek vistades på Petersplatsen i Rom vid kanoniseringen.


Glasmålning i franciskankyrkan i Szombathely, Ungern.

Maximilian Kolbe får för mig representera alla oskyldiga män, kvinnor och barn som mördades av nazisterna före och under andra världskriget. Alla judar, handikappade, romer, kommunister, homosexuella och alla andra som hade oturen att leva under en tid då intolerans och nazistiska ideal rådde i ett land.
Tyskland av idag är helt motsatt mot nazisternas önskan om en idealstat. Bland annat är dagens Tyskland ett mångkulturellt samhälle och inte ett ”etniskt” rensat samhälle.

Tyvärr fortsätter nazismen mörda människor. Tidningen Expo listar upp ett antal oskyldiga offer i Sverige för skäckväldets hantlangare under åren 1982-1995. Expo nr 2/1995. Jag hoppas att listan inte har förlängts efter det.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Maximilian Kolbe:
På svenska Wikipedia
På engelska Wikipedia
På Westminster Abbeys hemsida
På sajten Saints.SQPN.com

.

måndag 14 november 2011

Martyrer från 1900-talet



De onda attentaten som skedde i Norge på Utøya och i Oslo den 22 juli 2011, har tyvärr hänt många gånger i mänsklighetens historia.

Inte ens under vår moderna och "civiliserade" tid har vi skonats från bestialiska handlingar från onda människor och regimer. Jag läste att under vårt senaste århundrade, 1900-talet, har flest människor dödats i ideologiska strider och attentat, än under någon annan tid under hela mänsklighetens historia!
Två världskrig, kommunistterror i öst, stora och små folkmord, bombattentat mot civila mål, inbördeskrig, politisk förföljelse av meningsmotståndare och minoritetsbefolkningar, mord på kända personer, ja listan kan göras lång.

Oskyldiga människor dödas, personer som brinner för och arbetar för saker som de starkt tror på. En tro oavsett om det är gud eller andra ideologier de vänder sig till. Det gemensamma är att de vill hjälpa sina medmänniskor och bygga upp en human samhällsordning.

Tyvärr finns det folk som inte tycker om att humanitet och medmänsklighet ska få växa fram i fred och samförstånd. De vill störta det som de goda i samhället bygger upp. Terrorister och attentatsmän vill härska genom våldsdåd mot oskyldiga för att få sina snedvridna ideologier genomförda.

Men i Norge fungerar det inte! Detta land visar att statsterror ska bekämpas med mer öppenhet, mer demokrati, mer humanitet och massor av kärlek!
Offren för samhällsterrorister ska aldrig glömmas. De ska för alltid påminna om de goda människornas gärningar, inte över de onda människornas handlingar.

--------------------------------------------------------------------------------------------

I kommande tio artiklar kommer jag att fokusera på tio personer som levt under 1900-talet och som dött för sin tro.

Westminster Abbey finns en fris ovanför porten med tio nischer som stått tomma sedan medeltiden. 1998 fylldes dessa nischer med statyer med tio martyrer som dött för sin tro.
Dessa är kvinnor och män från hela Världen som hade en tro som ledde dem till döden. Här i centrala London har de fått en plats till evigheten. De står som en påminnelse om att deras gärningar inte ska glömmas.



Dessa är från höger till vänster:
Maximilian Kolbe
Manche Masemola
Janani Luwum
Storfurstinnan Elisaveta av Ryssland
Martin Luther King Jr
Óscar Romero
Dietrich Bonhoeffer
Esther John
Lucian Tapiedi
Wang Zhiming
Jag skriver mer om dem i kommande artiklar.

Om du vill se frisen med 1900-talets martyrer, finns Westminster Abbey mitt i London, inte långt från parlamentshuset.


Här är de tio martyrerna på kyrkan.

.

fredag 4 november 2011

Personer som mördats för sin tros skull



I England på kyrkan Westminster Abbey i London finns denna fris med martyrer från 1900-talet.
Dessa kvinnor och män har mördats för sin tros skull, och för sin starka övertygelse att hjälpa sina medmänniskor för att skapa en bättre värld för alla.

På bilden syns fyra av dessa martyrer. De är: Storfurstinnan Elisaveta av Ryssland, Martin Luther King Jr, Oscar Romero och Dietrich Bonhoeffer.
Mer om dem och de andra sex i kommande artiklar.

Nischerna på Westminster Abbey hade stått tomma sedan medeltiden. Först 1998 fick 1900-talets martyrer ta plats i tomrummen.
Drottning Elizabeth II invigde skulpturerna sommaren 1998. Läs mer om detta på BBC News hemsida: Martyrs of the modern era.

.

onsdag 27 juli 2011

Norge i mitt hjärta!



Sommaren blev helt plötsligt kall. Mycket kall!
Jag hade önskat mer sol och värme i sommar. Lågtrycken har avlöst varandra och det har varit ostadigt väder en lång tid nu. I vår trädgård äter sniglar och snäckor på växterna och regnet och vinden slår ner dem. Men efter det som hänt i Norge ter sig allt sådant futtigt och obetydligt.

Jag har gått några skrivkurser och gjort flera resor under juni och juli. Dessa begivenheter har tagit mig till flera fysiska och emotionella resor. Jag har farit runt i både i tid och rum, och under färderna har jag fått nya vänner som betyder mycket för mig. Jag har även fått nya insikter om vad som är livet och vad som är värt att leva för.

På min födelsedag den 22 juli skedde attentaten i Oslo och på Utøya. Det har berört mig mycket känslosamt.
Jag har inte många kopplingar till Norge, men har numera flera goda vänner som bor i Oslo. Jag var där under midsommarhelgen. Det var mycket trevligt, trots att jag förlorade min kamera där i en buss mot Helsfyr. Jag saknar alla foton/minnen, då jag använder min kamera som en "anteckningsbok". Men jag träffade många gemytliga norrmän som uppvägde förlusten av ett materiellt ting.
Blev riktigt kär i Norge :-)

En reflektion på äldre dagar är att när jag var barn och bodde i Kiruna längst upp i Sverige, så var faktiskt den närmaste staden till oss vår systerstad Narvik. Dit åkte vi då och då för att se staden, naturen, malmhamnen och Ishavet. Några gånger har jag vandrat utefter Rombaksfjorden som barn. Sommaren 2007 åkte vi bil mellan Kiruna och Narvik. Då badade jag i Ofotfjorden. Det glömmer jag aldrig. Det var lika kallt som att bada i älvarna i norra Sverige. Vissa barndomssomrar åkte min familj runt i Nordnorge och besökte bland annat Kautokeino, Alta och Hammerfest. Ett år i vuxen ålder var jag markör vid en Röda kors-tävling i Halden i april 1992.
Men tyvärr är fortfarande stora delar av Norge kvar att upptäcka för mig. Allt mellan Oslo och Narvik och allt mot Vestlandet!

Vilka kontraster! Den 25 juni var det parad och fest på Oslos gator. Exakt en månad senare hade de en nationell sorgemanifestation på samma platser.
Den senaste veckan har gått till att trösta och bearbeta sorgen. Mycket av detta har skett genom internet. Jag har chattat mycket med vänner och lagt inlägg i olika Facebook-grupper.


Jag skrev den 25 juli ett inlägg direkt ur hjärta till gruppen: Eurovision Song Contest - A tribute. De lånar ut sin symbol till alla som vill hedra offren och stötta de överlevande i Norge.

Det finns inga nationsgränser i sorg! Idag är vi alla medborgare i Norge.
[There are no national borders in sorrow! Today we are all citizens of Norway.]


Den enda flaggan som vi har uppe är den norska.


Ett annat inlägg skrev jag för att hedra de döda och skadade i Facebookgruppen:
Tenn et lys for de døde og skadde etter tragedien i Oslo og Utøya.

Ni i Norge ska veta att ni inte är ensamma!
Vi i Sverige sörjer med er,
vi älskar er
och vi stödjer er i allt som främjar fred och frihet!

Vi har delat historien.
Vi delar nutiden.
Vi ska även dela framtiden med er alla i Norge!

Takk alla ni 47 som hann trycka på "gilla" och ni fyra som hann skicka en kommentar, innan inlägget försvann bland alla de tusentals kondoleanser/inlägg som snabbt lades in kontinuerligt.


Du kan även gå med i gruppen Tänd ett ljus för de drabbade efter tragedierna i Norge:
Tenn et lys for de ramma etter tragedien i Oslo og Utøya. *Light a candle.


I min logg på Facebook skrev jag den 25 juli:

Norge är en STOR liten nation i Världen! Varför tror ni Alfred Nobel ville att Norge skulle dela ut fredspriset?
Wikipedia säger: "Nobel ansåg Norge ha en mindre militaristisk tradition än Sverige och därmed vara bättre lämpade att dela ut priset. Mot slutet av 1800-talet hade också Norge nära samarbete med den Interparlamentariska unionen och dess ansträngningar att lösa konflikter genom medling och skiljenämnder."

Jag tror att Norge kommer att bli en starkare nation efter att sorgen har lagt sig. Det onda ska bekämpas med mer demokrati och ännu mer öppenhet och mycket humanitet. Talet av statsminister Jens Stoltenberg sammanfattar Norges önskan om att få leva som de själva vill. Norge visar vägen för hur Världen ska bli en ännu bättre plats att leva i!

Vi har tänt ljus för Norge varje kväll här i Mellbystrand för att lysa upp mörkret och ge tröst till alla som sörjer.


Håll samman hand i hand!
I Norges största dagstidning, Verdens Gang, VG kan du bilda en kedja tillsammans med alla som stöder Norge för fred och samförstånd i kampanjen: Hold sammen – hold hender.
Du kan också bli en i länken som den 27 juli hade över en miljon människor runt om i Världen som håller varandra hand i hand!

.

Efter dagar av sorg, tittade jag upp och upptäckte att vår trädgård prunkar! Bilden ovan är tagen den 27 juli på morgonen. Det är utsikten från vår altan där jag brukar sitta och skriva. Förstår ni varför jag trivs här? Detta är MIN oas för reflektion och skrivande.

Jag hoppas att energin kommer tillbaka när sorgen har lagt sig och jag fått mer tröst av mina vänner. Livet går trots allt vidare, liksom sommaren. Växterna bryr sig inte om våra människors känslor. De slår ut i full blom och visar naturens skönhet. Än finns det saker att glädjas åt, stora som små i denna sorgemånad. Flera resor till vänner är planerade för att samla positiv energi och skaffa goda minnen!

Vi hörs!

.

tisdag 21 juni 2011

Sju sorters blommor under kudden



Om du ska plocka blommor och lägga dem under din kudde, för att drömma om den du ska leva med resten av livet, så ska du göra det på midsommarafton.

Men tänk på att midsommarafton som vi firar idag är en rörlig helg! 1953 flyttades midsommardagen till att alltid infalla på en lördag som infaller mellan den 20 och 26 juni. Så fredagen före blev till afton, midsommarafton.

Den riktiga midsommaraftonen ska således firas under sommarsolståndet. Vår rörliga svenska midsommar är en konstruktion för att passa arbetsgivarna, och inte till folksederna och den astronomiska kalendern.

Ska du plocka sju sorters blommor och lägga dem under huvudkudden, ska du göra det vid sommarsolståndet.
2011 infaller dagen den 21 juni. Klockan 17.01 är solen som närmast hos oss här i Sverige.
Så årets ljusaste natt är nu, när hela naturen är fylld av hednisk urkraft och framtiden kan utläsas vid antipoden till vintersolståndet.

Det är nu under natten man ska rulla sig naken i daggen och fyllas av ny energi. Det är även nu man ska gå till en brunn och offra en slant eller något annat fint, för att i vattenblänket se sin tillkommande.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Enligt gammal folktro kan man under midsommarnatten samla naturens urkraft med att plocka blommor och binda sig en krans. Denna torkar man och sparar till jul, då man lägger den i julbadet. Då ska man få mer kraft för att orka gå genom den mörkaste tiden tills det blir vår igen.

Vilka blommor ska man plocka till midsommar?
I en visa med text av Einar Molin och musik av Lille Bror Söderlundh, ges ett förslag vad man ska plocka till midsommar.

En midsommarvisa

Midsommarnatten plockar jag klöver och timotej
karibacka* och ängsull och blyga förgätmigej
blåklockor och violer och sen drömmer jag om dej
och då vet jag att du älskar blott mej.

* karibacka = röllika


Vill du höra visan i helhet finns den att lyssna på Presto Classical på spår: Lille Bror Soderlundh: Midsommarblomster (Midsummer Flowers)

Andra säger att man bara ska plocka läkeväxter, men jag tycker att du ta ta vilka blommor som helst. Men plocka bara av blommor som det finns mängder av. Låt enstaka rara vackra blommor stå kvar och sprida sin skönhet till alla som passerar. När de har blommat klart kan de då sprida sina frön och skapa ännu fler blommor till nästa år.



Mina utländska läsare kan ni få lite av svensk midsommarmagi i en liten film på YouTube med en klassisk svensk sommarvisa (Visa vid midsommartid / Song at Midsummer Time). Den handlar om den ljusaste natten då naturen är som mest fylld av urkraft och hednisk trolldom: Visa i midsommartid med Visst-kan-vi-sjunga-kören.

Vill du höra en vacker svenskt vemodig version av visan finns denna: Visa i Midsommartid - Emma Philippa.

Visste du förresten att Visa vid midsommartid, som är en av Sveriges mest älskade visor har urgamla traditioner? Den skrev så tidigt som 1941 :-)

Läs mer om hur midsommar firats i Sverige på Nordiska museets hemsida i artikeln: Midsommar.

Fler midsommarfakta och midsommarfestligheter finner du hos Festfixarna.com: Midsommar.


En klassisk bild av svensk naturmystik. Akvarellen "Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i vattnet" målad 1913 av John Bauer.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Kuriosa
Den tidiga kristna kyrkan ville inte att folk skulle fira sina ursprungliga hedniska fester. De hednafester som inte gick att stoppa förvandlade de till kristet firande.

Eftersom Bibeln inte berättar när Jesus föddes, så kunde man placera hans födelse var som helst i almanackan. Som tur var hans kusin Johannes född sex månader tidigare. Han som senare kom att kallas för Johannes döparen.

Genom hela historien har många fanatiska kristna glömt, eller snarare velat glömma att Jesus faktiskt var jude när han föddes och växte upp. Så egentligen är Jesus en suverän ambassadör för två religioner och förståelse för de bådas tankevärldar, eller hur? Han kan även vara ambassadör för islam också!

Nåväl, man placerade Jesus födelse till midvintern, och på så sätt fick man en kristen högtid vid vintersolståndet. Sex månader tidigare vid sommarsolståndet, klämde man in Johannes döparens födelsedag.

Almanackans dag den 24 juni heter Johannes döparens dag i Sverige. På norska och danska heter dagen Sankt Hansdag och i Tyskland Johannistag. Midsommar på finska heter kort och gott Juhannus.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Lite mer kuriosa
Visste du att Johannes döparen heter Jean le Baptiste på franska? En känd sådan är Jean Baptiste Bernadotte som sedermera blev kung i Sverige 1814 under namnet Karl XIV Johan. Han levde 1763-1844 och är anfader till vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf och till kronprinsessan Victoria.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Ännu mer kuriosa
Paradgatan i centrala Oslo som går upp till slottet hette tidigare Slotsvejen. Efter att den svensknorske unionskungen Karl XIV Johan, eller Karl III Johan som han heter i Norge, dött 1844, döptes gatan om 1852 till Karl Johans gate. I folkmun kallas gatan bara för Karl Johan. Av en konstig anledning kommer jag att vistas på Karl Johan under midsommar.

Världen är bra liten och allt hänger ihop!
Ha en
GLAD MIDSOMMAR
och dröm vackra drömmar!




Läs om en annan blomma som förknippas med sommaren i min trädgårdsblogg "Mats gröna fingrar": Midsommarblomma nr 1: Prästkrage.


Källor:
Wikipedia; Nordiska museet, Festfixarna.com; Presto Classica; YouTube; Fakta- och bildsökningar på Google; och egna minnen.

.