söndag 27 juni 2010

Skäggiga damer och styrka



Starka kvinnor genom historien har på olika sätt visat sin styrka genom sina kläder och olika attribut för makt. En av de manliga tecknen på mognad och vishet har varit att bära skägg. Bland babylonier och greker i antiken var ett stort skägg ett tecken på makt. Ett sätt att vanhedra en slagen fiende var att klippa av skägget på denne.

Bland kvinnorna hos Ainu-folket, som lever i norra Japan, fanns en tradition förr i tiden att tatuera sig. De tatuerade bland annat en mustasch ovanför överläppen. Tatueringarna kunde även gå runt hela munnen.

Varför de tatuerade sig kan ha att visa att kvinnan var vuxen och var mogen att ingå äktenskap. Det kan också ha med tror att vilja skrämma bort onda andar som tog kroppen i besittning via munnen.
Tatueringskonsten sköttes av kvinnorna, ofta av de äldsta i stammen som kunde hålla i en tatuerarkniv. Denna sedvänja förbjöds av myndigheterna, men kvinnorna fortsatte tatuera sig i smyg. Den sista fullt tatuerade ainukvinnan dog 1998.

Läs mer om ainufolkets tatueringar i denna artikel på engelska av Lars Krutak: Tattooing among Japan's Ainu people


Ett äldre par från ainu-folket.

---------------------------------------------------------------------------------------------

En annan kvinna i historien som inte kände sig underdånig inför mansfolket i sitt land var den kvinnliga faraon Hatshepsut. Hon levde under åren 1508–1458 f.v.t.
Hatshepsut utropade sig till farao och var det i nästan 20 år från år 1579 f.v.t. För att visa att hon var en lika bra regent som en man, hade hon bland annat ett lösskägg som fästes under hakan som symbol för faraonisk makt.

När hon dog gjorde hennes efterföljare Tutmosis III allt för att radera hennes minne. Han lät förstöra inskriptioner, statyer och annat där man kunde utläsa att hon existerat.
Forskarna har åter placerat in henne in i historien, där hon hör hemma bland alla regenter som styrt Egypten i forntiden. Hennes grav upptäcktes så sent som 2007. Det anses som det viktigaste fornegyptiska gravfyndet sedan man upptäckte Tutankhamuns grav 1922, enligt Wikipedia.


Läs mer om Hatshepsut på Wikipedia. Den engelska Wikipediaartikeln: Hatshepsut, är mer utförlig och har fler källhänvisningar än den svenska.

Vill du läsa en skönlitterär bok om hur hennes liv kan ha gestaltat sig, kan jag rekommendera Solens dotter av Pauline Gedge. Utgiven första gången 1981. Den finns på bibliotek. Om den inte finns i ditt bibliotek be att de tar in den som fjärrlån.


Hon var en skicklig byggherre och lät restaurera och bygga till det gamla templet i Deir el Bahri. Templet hade med tiden förvandlats till en stenhög fram till vår tid. Arkeologer och forskare har under 120 år undersökt och rekonstruerat templet. Från 1960-talet arbetade ett egyptiskt-polskt projekt med att bygga upp delar på templet.

Detta tempel är ett minnesmärke och bra exempel att kvinnor kan leda ett land och folk. (Jag höll på att skriva ”leda ett land lika bra som män”, men strök det. Kvinnor kanske leder ett land bättre än män :-)

Läs mer om detta på denna artikel:: Deir El-Bahari - Temple of Hathshepsut


Templet som det ser ut i dag i Deir el Bahri.


Bilden till vänster visar hur templet såg ut i början av 1960-talet. Bilden till höger visar hur man har rekonstruerat templet. Klicka på bilden så blir den större.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Fler kvinnor med skägg ur historiens skattkammare är de langobardiska kvinnorna. Langobarderna (eller longobarderna) var ett folk som själva sa att de kom från Skandinavien. Men forskare säger att de snarare kom från norra Europa i trakterna av nuvarande Nordtyskland.
Befolkningsökning gjorde att en del av stammen började söka sig till nya trakter under 400-talets andra hälft.

Enligt en myt stötte langobarderna, som då kallades Winnili, på en vandalstam på sin folkvandring söderut. Vandalerna ville att de antingen skulle betala skatt till dem eller slåss. Winnili-stammen ville inte betala och förberedde sig för en drabbning. Vandalerna rådfrågade guden Oden inför striden och Oden svarade att de första krigare han såg i gryningen skulle utses som segrare.

De langobardiska männen var få till antalet, så gudinnan Frigg (Odens maka) uppmanade stammens kvinnor att ta sitt långa hår och binda det framför ansiktet så det såg ut som ett skägg. Därefter vandrade de med sina män till drabbningen. När Oden såg dem vid soluppgången, frågade han Frigg vilka dessa långskägg var. Hon svarade att när han nu sett dem och gett dem sitt namn kan de också vinna kriget. På så sätt fick de sitt namn: langobard (långskägg).


En tjej visar hur langobardiska kvinnor kunde ha bundit sitt hår under hakan för att efterlikna ett skägg. Hon är nog inte medveten att hennes tilltag framför fotografen visar ett historiskt eller mytologiskt skede i langobardernas historia.

Langobarderna fortsatte sin vandring genom Europa och kom till slut till landet som idag ligger i Norditalien år 568. Landet namngavs efter dem, som senare blev till provinsen Lombardiet, som på italienska heter Lombardia, på engelska Lombardy och på tyska Lombardei.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Skådespelerskan Yvonne Lombard har ett snarlikt namn. Hon är sedan 1953 gift med språkkonstnären och min språkidol Lennart Hellsing. Är Yvonne och hennes släkt från Lombardiet eller tillhör hon till langobardernas stam?
Men det är en helt annan historia.


Läs även mina andra artiklar om skägg:
Sluta mumla i skägget!
Tala ur skägget, karl!
Skäggens återkomst i modet

Källor: Wikipedia; Faktaökning via Google; Bildsökningar på Google; egna minnen samt boken Solens dotter av Pauline Gedge.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar