lördag 5 mars 2011

Orion - en gigant med stjärnstatus


I min förra artikel skrev jag om stjärnbilden Orion i artikeln Orion - himlajägaren. Stjärnbilden kan man bara se under vintern hos oss här i Sverige. Passa på att se den för snart går den under horisonten, och blir inte synlig igen förrän till hösten.

Orion
var en gigantisk jägare som levde i det antika Grekland. Det finns många berättelser om honom. Hur han uppstod har den romerske poeten Ovidius skrivit om.

Berättelsen handlar om hur gudarna Jupiter, Neptunus och Mercurius* en dag vandrade i Beotien, som var ett land under antiken på det grekiska fastlandet. De hamnade hos en gammal man som bjöd dem till sig och slaktade en oxe till deras ära. Han gav dem mat och dryck och passade upp dem på det bästa sätt han förmådde. Gamlingens högsta önskan var att få en son även då han saknade en hustru. Gudarna hörsammade hans önskan och lät kasta sitt vatten i den slaktade oxens hud. Därefter vek de ihop den och sa till mannen att han skulle gräva ner huden. Det gjorde han och efter nio månader grävde han upp den och däri låt ett lite gossebarn.
Han döpte lillpojken till Orion, namngiven efter resultatet av den gudomliga urinen. Ouron betyder urin på grekiska.

* De grekiska motsvarigheterna till gudarna är Zeus, Poseidon och Hermes.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Orion växte upp och blev till en stor stark jägare. Med de gudomliga generna hade han förmågan att gå över vatten, så han kunde lätt förflytta sig över hela den antika världen utan problem.

En dag kom han till den grekiska ön Chios. Där blev han förälskad i den vackra prinsessan Merope som var dotter till kung Oenopion. Kungen sa att om han lyckades befria ön från alla vilddjur skulle han få Merope till sin hustru. Det var inga problem för jägaren att utföra sitt uppdrag, så det var snabbt utfört. Kungen tyckte ändå att han inte var värdig att få hans dotters hand, så han gav Orion nya uppdrag för att försinka överlämnandet av bruden. Orion tröttnade efter ett tag på att vänta, så han förgrep sig på Merope och tog henne med våld. När Orion sov hämnades kungen genom att sticka ut hans ögon.

Orion flydde från Oenopion och med hörselns hjälp kom han till en smedja. Där tvingade han smeden att föra honom till ett högt berg. Smeden satt på hans axlar och styrde hans steg mot bergstoppen och såg till att Orion vände sig mot öster. Orion visste att morgonrodnadens gudinna Eos var förälskad i honom sedan länge. Hon hade lovat honom att hon skulle göra allt för honom som han bad om. När gryningen nalkades och strax innan solen gick upp fick Eos se hans tomma ögonhålor. Med en gång förvandlade hon honom seende igen. Han lämnade ön och fortsatte sin jakt på vilda djur, tills modergudinnan Gaia satte stopp för hans framfart.


Eos eller Aurora på latin. Hon var syster till solguden Helios. Varje morgon öppnade hon portarna så att hans solvagn kunde påbörja sin resa på himlavalvet.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Enligt en annan version av myten ska även jaktens gudinna Artemis ha varit förtjust i Orion. Då Eos hade fått mest uppmärksamhet av Orion med att hon gett honom synen tillbaka, blev Artemis fruktansvärt svartsjuk. I ren vrede lyfte hon sin båge och sköt en pil rakt mot Orion och dödade honom.

I ytterligare en annan version ville Artemis gifta sig med Orion. Hennes tvillingbror Apollon tyckte inte om detta. När han såg Orion simma långt ute i havet så man bara såg en enda liten prick av hans huvud, frågade han sin syster om hon var en så bra bågskytt som hon hävdade. Kunde hon träffa den där stenen på så långt avstånd? Hon siktade på pricken och sköt en pil rakt i Orions huvud. När hon upptäckte det hon gjort tog hon med hans livlösa kropp i sin vagn och försökte få liv i sin stora kärlek, men upplivningsförsöken misslyckades.

Efter att ha ångrat mordet på Orion, lyfte gudarna honom till en mörk del av natthimlen och förvandlade honom till en vackert lysande stjärnbild. Där blickar han ner mot oss i en ständig strid mot himlavalvets djur och monster.


Diana med Orions döds kropp. Diana heter Artemis på grekiska.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Natthimlen är en fylld av en stor samling av myter, sagor och berättelser. Långt innan det tryckta ordet och teven fyllde våra liv, kunde tidigare generationer ha dessa som inspirationskälla för förströelse och underhållning. Det var innan det elektriska ljuset började skymma stjärnornas glans.

Åk ut till landet en mörk kväll tillsammans med en stjärnkarta och en liten ficklampa för att kunna läsa på kartan. Sök upp några stjärnbilder och lär känna igen dem med kartans hjälp.
Hemma kan du googla på internet eller se i en bok som handlar om myter. Har du ingen hemma kan du fråga vänner, eller gå till bokhandeln eller till närmaste bibliotek och låna en. Sedan letar du fram myten om stjärnbilden och snabbt hamnar man i sagornas fantastiska värld.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Till myterna om Orion kan man koppla flera andra stjärnbilder: Stora Hunden (Canis major); Lilla hunden (Canis minor); Haren (Lepus), Oxen (Taurus) och stjärnhopen Plejaderna. Till berättelsen om Orion kan man även ta med Stora björnen (Ursa major) och Lilla björnen (Ursa minor), samt även Skorpionen (Scorpius) som förorsakade Orions död enligt andra versioner av myterna.

Mer om dessa sagor och myter i kommande artiklar.

Lästips:
Hjältar och monster på himlavalvet, 1993, av Maj Samzelius. Boken gavs ut i fyra delar under åren 1981-1986. Kapitlen om Orion finns i den första boken från 1981. Böckerna är relativt lättlästa och vänder sig till barn- och ungdomar, fast en vuxen kan också finna nöje i dessa sagor och berättelser.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Till sist kan jag nämna att aurora betydde från början gryning eller att tända från grekiskans eos.
Norrsken heter Aurora borealis, nordligt ljus med andra ord. Förr trodde man att polarsken var reflektioner av solljus, men det är fel. Vackert är det när det sveper som tunga draperier över himlavalvet.

Källor: Wikipedia, böckerna: Hjältar och monster i himlavalvet, 1993 av Maj Samzelius, Hexikon som lexikon, 1992 av Alf Henrikson och En uppslagsbok, del 2, 1999 av Alf Henrikson och givetvis egna minnen.

Målningen med den blinda Orion som letar efter soluppgången (Blind Orion Searching for the Rising Sun) är målad 1658 av Nicolas Poussin, 1594-1665.

Den mellersta bilden på Eos (Aurora) saknar jag upphovet till. Den fann jag via bildsökningar på Google.

Målningen nederst med Diana vid Orions döda kropp (Diane auprès du cadavre d'Orion, eller Diana next to the corpse of Orion, målad 1685 av Daniel Seiter, ca 1642/47-1705.

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar